Marianer

Marianer är min egen korsning som värper fantastiskt stora vackra mörkt bruna ägg. De är dessutom en produktiv budgethöna, de värper utan en massa värpfoder. Trevliga, lugna och ruvar villigt. Nu var dock inte tanken alls att skapa en ny korsning,men som så mycket annat i livet sker mycket av slump och tillfällighet. Marianerna är ett typiskt sådant projekt som startade för mer än 20 år sedan.

Mitt arbete har sedan -94 kretsat kring den skånska Blommehönan. En robust produktiv lantras som blivit populär för dels sin skönhet som lantras och för sina goda ägg. I den Svenska lanthönsklubben, är ett av de viktigaste målen att en höna ska ruva fram egna kycklingar. Denna egenskap är mycket outvecklad och till närmast obefintlig i många Blommehönsflockar. I sammanhanget vill jag också nämna att det finns ytterligare teorier i kring Blommehönan, som inte behöver vara fel. Dessa teorier är att Blommehönan är en ras som avlats fram snarare för produktivitet av goda ägg än för sina ruvegenskaper.

För ett antal år sedan fullkomligt exploderade marknaden av prisvärdiga bra äggkläckare. Äggkläckningsmaskiner är bra att ha i reserv om katastrof sker men om man ska försöka öka ruvlusten i en flock är dessa förödande då ruvlusten är en miljöfaktor som styrs av ett komplext system där olika faktorer påverkar. Sambandet mellan att själv vara framruvad som kyckling och viljan att bli ruvhöna som vuxen är tydlig

När det gäller den Skånska Blommehönan har lanthönsklubben tagit ett tydligt beslut att inte kläcka fram kycklingar i maskin. Det går nämligen fortare att trigga bort en egenskap än att trigga tillbaka. Numera ska alla genbankskycklingar ruvas fram.

Långt innan detta beslut har jag arbetat med att öka ruvlusten i min flock. En gång hade jag en mycket hög ruvfrekvens i min Blommeflock, men ett grävlingsbesök i hönshuset dödade alla höns med ruvanlag samt äggen de låg på. Sedan dess har jag arbetat med denna höna för att just få upp ruvegenskaperna. Det har varit ett mekande och trixande utan dess like. I fjol hade jag en höna som ruvade så det går sakta framåt. Nu var 2018 ett mycket speciellt år och det var mindre antal djur som ruvade pga av den extrema värmen som aldrig tycktes ta slut.

Det finns fler aspekter kring ruvande än att bara själva viljan att ruva. I min värld räknar jag en bra ruvhöna till en höna som ruvar bra, tar hand om sin avkomma, skyddar sin avkomma och att de blir livsdugliga djur  som kan fortplanta sig vidare. Om alla dessa parameterar ska tillgodoses så tjocknar smeten rejält. För Skånsk blommehöna gäller följande enligt mina erfarenheter;

• Hon ruvar sällan
• Hon är slarvig på äggen
• Som morsa är hon förfärlig och bryr sig ibland inte ens om sina bebisar
• Hon har inget tålamod att uppfostra dem.

Jag har försökt många saker och det som funkar bäst är fostermamma el en  ruvhöna som gör jobbet. Nu är det dock inte så enkelt att vare sig hitta en passande ruvhhöna el fostermamma så där apropå när det passar. Alla olika raser som jag tagit in i min besättning har varit för att hitta en optimal höna, som dels kan ruva och dels stimulera blommehönan att ruva.

För att få ett bra utbyte av livskraftiga och sympatiska blommedjur går det inte med vilken höna som helst. Silkeshönsen är bra ruvare, men mina dvärgar är små så de har svårt att täcka alla kycklingar. Det går dock att fixa med lampa, men då finns en annan hållhake som är viktig att beakta. Silkeshönsen är för mesiga för blommekycklingarna. De kan inte lära kycklingarna det som en lanthöna behöver för att överleva. Brahma och Orpington är som elefanter i porslinsaffärer. De är dessutom lite för sävliga för Blommehöns. Det funkar men är inte optimalt i mitt tycke. 

En annan parameter är att för bästa resultat ska fostermamman vara en del av flocken. Då får man ett annat problem om man vill hålla flocken rasren. Man måste kunna skilja på äggen. Här kommer mina MARIANER in. Blommehönan har beige äggfärg. Färgen är snarlik både Orpington, Hedemora , Pavlovskaja, Brahma mfl. Dessa raser kan ju passa som fostermödrar MEN de lägger ju själva snarlika ägg och snart har du istället en blandning.  En fostermamma måste ha en distinkt annan äggfärg. Araucana  och maran har färgade ägg. En blandning av dessa leder ju till gröna ägg. Tanken började snurra men rena  Araucana med sina turkosa ägg skulle kunna funka och har testats. MEN arucaner är för tuffa och passar inte alls som fostermammor. 

Blanda araucana med en höna som har beigefärgade ägg funkar ett tag men ofta konkurreras andra snart ut av den mer kaxiga araucanan.Gökfärgade maraner är bättre men ett litet dilemma med dessa är att maranernas ägg bleknar allteftersom. I slutet av sommaren kan man lätt förväxla en mörkare blommeägg med ett blekare maran.

Idén hade ändå tagit skruv och jag hade planer på att korsa in maran och araucana för att få militärgröna ägg.  Planerna sattes i verket och resultatet blev sådär och de rann så småningom ut i sanden. MEN så fick jag plötsligt placera om en del djur av andra själ. Dessa trivdes jättebra tillsammans och det blev resultat i form av kycklingar som placerades med andra  kycklingar och när dessa började värpa fick jag se dessa fantastiska ägg. Jag har haft dem ett tag nu och hos oss har Marianernas ägg snabbt blivit favoriter. De värper oavsett väder, foder fantastiskt vackra stora ägg i mängder. En riktig lyckoträff som blev till av ren slump.  De bruna äggen har lite pärlemoskimmer över sig i sin brunhet med fina prickar. Lägg till de andra egenskaperna så har man en perfekt lantras i alla dess aspekter. Så många som har frågat mig under åren efter ruvande höns, ekonomiska höns med vackra bruna ägg. Jag har inga intentioner att skapa ny godkänd ras el dylikt men det är en trevlig brukshöna som liknar den svenska blommehönan i många spekter. Jag har lyckats få fram perfekta fostermammor till dessa dålig mödrar. Nu återstår de att se om de kan föra över med  sina ruvande egenskaper på mina Blommehöns igen, för det är som är målet i min blommeflock. Äggen skiljer sig så markant att det inte går att förväxla. De passar perfekt med blommehönsen Jag har svarat att tyvärr finns de inte, men nu har jag hållit på med höns i mer än 25 år  och fått fram en sådan höna.   

Äggen är chokladfärgade  med ett svagt skimmer  och mörka prickar. De värper en massa med lite bara lite bafoder och passar perfekt för matäggproduktion. 

När jag introducerade dessa för två år sedan hade jag ingen aning att efterfrågan skulle bli så stor. Jag körde slut på  dem och förra året fick de ett viloår, men nu är de igång igen och många har frågat efter dem. Äggen är vackra och den mörkbruna färgen är desutom mer hållbar hos marianerna än maranerna där den mörka färgen är mer ytlig.

Hur jag än hade tänkt hade jag aldrig kommit på korsningen själv. Inte i min vildaste fantasi anade jag detta utfall. Däremot tror jag att många lantraser kan ha uppstått på liknande sätt - av slumpen där det osynliga i genotypen är av mest intresse. Teorin att Blommehönan kommit till för produktiv äggproduktion är kanske inte helt tokig, men troligtvis var även detta en slump. Mina produktiva brunvärpande Marianer är en också en slump men jag fick med ruvanlaget i min korsning. Marianer lägger massor av ägg och det har väckt mitt intresse att testa vidare. 

En intressant teori har börjat ta form som skall undersökas vidare. Redan nu frågar många om Marianernas ursprung, men tills min teori prövats behåller jag rätten att inte dela med mig av något "recept"!

Vill du pröva så ser de ut så här oftast ut som ovan och nedan, men även vita marianer kan dyka upp bland kycklingarna. De är inte så vanliga men förekommer som ett uppiggande inslag. Ljusa höns med mörkaste bruna ägg är en läcker kombination.