Luvehons
Luvehönsen var en gammal klon med svarta hättade djur. Vissa var bruna med svarta fläckar. Deras luva (=Hätta) var antingen liten och diskret eller kraftigt utvecklad. Nästan alla djur hade en liten vit fjäder i sin hätta. Dessa hittade jag på en lantgård utanför Fjelie i Skåne. De kunde härledas tillbaka i flera led men till sist blev det stopp. Ägarinnan av de första djuren, var avliden sedan många år tillbaka och det enda man visste var att hon inskaffat djuren på Hästveda marknad, många år tidigare. De hade flitigt förökat sig under årens lopp och de hade ett beteende som en sund och aktiv lantras.
Mycket produktiva i både ägg och nya avkommor. De blev snabbt en stor flock på gården, MEN så hände det ödesdigra.............. Vi höll på att flytta till en annan gård och samma dag som jag skulle flytta djuren till den nya gården hade minken varit framme. Rubb och stubb var allt borta och det var sent på hösten - och hönsen värpte inte då. Jag försökte få tillbaka djur från Fjelie, men där hade man gjort sig av med alla djur pga allergi. Vi hade sålt djur till en person, men även där hade räven vait framme. Faktum var att de djur som man var så produktiva i alla dess former fanns inte längre kvar ................
Det var med stor saknad som deras nysnickrade nya boxar stod tomma utan höns.................men då fanns det plats för silkeshöns och på så sätt gjorde de entré på gården. Silkeshönsen fick snabbt ett gehör som fostermammor. Min son hade haft kochin innan, men kochin är visserligen en snäll ras, men så mesiga........... Silkeshönsen hade något mer...
Saknaden av luvehönsen var dock stor och luvehönsen hade alla egenskaper man kan begära av en sund lantras......då kom jag i kontakt med Pavlovskaja- de liknade till stor del mina bruna luvehöns och framförallt har Pavlovskaja ofta en vit fjäder i sin hätta precis som luve hade, det finns ett släktskap och deras temperament är lika, men utseendet varierar en aning. I fjol fick jag helt oväntat av Pavlovskaja en snarlik svart höna.Den riktigt korp svartgröna kroppen och nätta hätta är snarlik mina gamla luvehöns. Storleken stämmer också - det som saknas är den enda vita fjädern i hättan. Pavlovskajas ankomst till gården har mycket med den stora förlusten av luvehöns att göra-på något sätt känns de som att de är tillbaka och att avlägset släktskap finns är jag helt övertygad om.
Luvehönsen behövde hjälp med bevarandat. Jag misslyckades totalt , men än finns hoppet att det finns kvar en klon någonstans i Sverige............... Luvehönsen kan jämföras lite med en tax - det är en ras med stor karaktär , men som bestämme över sig själv. Silkeshöns är dess raka motsats- en söt liten medgörlig pudel. Jag tycker om raser som har stor egenkaraktär, men för att få balans i en hönsflok kan inte allla djur ha en sådan egenslkap för då blir det slagsmål.............. silkeshöns är riktiga diplomater i sådana sammanhang!