La Fleche
La fleche är en av majestätisk fransk ras. Rasen härstammar från byn Fleche som ligger i västra delen av Loire i Frankrike. La fleche betyder "Pilen" på franska. Det är en majestätisk ras med atletisk kropp och det mest karaktäristiska kännetecknet är den magnifika delade kammen som liknar djävulshorn. De kallas också för "djävulshöns". I övrigt har djuren föga lite med djävlar att göra utan de är mycket fredliga däremot är de lite temperamentsfulla och har nog en del gener från lätta raser som Minorka och svart Leghorn. De behöver utrymme och vill inte gå i för trånga gårdar då blir de lätt mycket stressade. Hos mig växer de upp med silkeshönsen och då blir de mycket harmoniska då de får gå tillsammans med lugna djur.
Hönan ruvar inte och äggen är vita i mediumstorlek. De värper hyfsat bra om de får värpfoder. Nu är det inte för äggen som fransmännen avlar på dessa höns utan Frankrike är som bekant ett land där maten i alla tider haft stor betydelse. Bland gourmetkockar så är La Fleche det mest uppskattade djuret sedan 1874 då deras kött är mycket mört,delikat och saftigt. Särskilt bröstfiléerna ska vara superba.Även ögonen är speciella på en La fleche. De har en vaksam blick och är riktiga sprinters om man manar på dem. De är blixtsnabba om de behöver fly. Kankse det förklarar det möra köttet. En stor andel snabba muskelfibrer med glukolytisk aktivitet har alltid ett högt glukogeninnehåll. Glukogen ger ett saftigt och mört kött. Ser man på kroppen är den atletisk och ser man på músklerna visar dessa samma fitness som en vätränad sprinter i världsklass. Kombinationen med svartglänsande fjäderdräkt är mycket tjusig!
La Fleche anses vara dåligt härdiga, men det har jag inte märkt överhuvudtaget. Hos mig har de klarat sig bra i ett oisolerat stall när det varit -30 grader kallt. Däremot kan deras skelett bli skört om de inte får rejält med mat under sin uppväxt. Då kan deras långa ben få svårt att bära den majestätiska kroppen. Vitaminer, mineral och grönt är nödvändigt. I det avseendet liknar de Blommehöns som också kräver mycket mat under sin uppväxt. Skillnaden är dock att blommehönsen kompenserar senare med god äggproduktion.
La fleche ska ses som en tjusig prydnadsras, med delikat kött. Men ska det bli delikat så krävs fin mat också. Någon ekonomi i storskalighet är inte att tänka på, men de är oerhört stiliga.
La fleche är starkt utrotningshotad och det är svårt att hitta nytt blod när man väl har fått fatt några så är det bara att fortsätta leta vidare. Rasens problematik ligger ockå i dess storlek. Det är svårt att få en vital stam då de kräver mycket plats, mycket mat och genererar begränsade mängder av ägg.
I min flock finns mer än bara svart färg som är orginalet. Anledningen är naturligtvis att man får en variation. Detta arbete påbörjades av den sista jag hittade som hade obesläktade djur med mina. Idag går alla färger tillsammans. Enligt rasstandard är det enbart de svarta som är godkända att ställa ut. Hornkammen ska vara upprätt inte v-formad, en gammal handkolorerad bild visar idealet.
Det finns väldigt lite avelsmaterial av La fleche. Framförallt så är även det avelmaterial man får tag på inavlat i flera led. Mina år med denna ras kan liknas med Ebberöds bank. När man har en art som ska räddas måste man få in avelsmaterial från flera håll och då framförallt tuppar. Tupparna får dock inte bli fler än vad hönorna mäktar med och desutom så får man passa så inte tupparna tränger undan hönorna under uppväxttid. La fleche- tuppar är riktiga matvrak och flocken blir så lagom och bra med 3-4 hönor + tupp. MEN det är precis vad man har gjort i många generationer och då blir avkomman mindre kraftfull. Under flera år har jag letat nytt material och nu kommer mitt avelsmaterial från flera olika håll och min förhoppning är då givetvis att rasen ska få ny vitalitet.
I min flock är inte den svarta grundfärgen den enda varianten av la Fleche. Silvergrå, gökfärgade och läckert splashade former finns i flocken och djuren är inte släkt med varandra.
