Kalkon
Kalkoner
Mina kalkoner är av den större varianten så inga dvärkalkoner. Den senaste rasen som tillkommit är den franska kalkonen från Ariège. Den har ett litet mytomspunnet ursprung som inte är riktigt helt klarlagt, men rasen presenterades för första gången på jordbruksutställning i Toulouse 1923. Man tror att den är resultatet av en korsning mellan svart kalkon och blå kalkon från östra Tyskland vid förra sekelskiftet. Varianten är magisk med skifferblå fjäderdräkt som är mycket tjusig och de sägs ska ha ett fantastiskt delikat vitt kött. Genetiken är särskilt intressant för oavsett om man korsar helt skifferblå djur så kan man både få skifferblå kycklingar och skifferblå splashade. Korsar man skifferblå splashade kan man få helt skifferblå kycklingar.
Ariège- kalkonen är ovanlig och behöver hjälp att bevaras. Den endemiska platsen för rasen är dalen kring floden Leze och de lantbrukarna som utvecklade rasen behöll sin hemlighet bakom ursprunget för sig själva. De djuren som finns idag är nog inte bara gener från Ariège det finns teorier att man korsat in svart kalkon för att få vitalitet i stammen. Däremot finns inte så mycket fakta att hitta om de blå kalkoner som fanns i östra Tyskland för 100 år sedan, vilket är synd. Oavsett så är de mycket tjusiga och det ska bli spännande att se resultatet från mina kalkoner och deras avkomma.
Red Bourbon är en gammal rustik sort är stor. Hanarna som fullvuxna väger lätt 10 kg. Red bourbon är stora men fantastikt vänliga och trevliga djur. De är bland de snällaste och trevligaste man kan skaffa sig. De värper beige ägg med rödbruna pricka i mängder, de ruvar och är fantastiska mammor till sina små. De är allätare och äter det mesta. De kan göra en igenväxt täppa helt ren på ett bra och trevligt sätt så marker hålls öppna utan att det blir geggpöl av allt.
Kalkonmamma på promenad med sina små
Denna majestätiska ras ruvar gärna fram egna kycklingar. Rätt som det är är hönan försvunnen. Då är det dags attt ge sig ut på jakt. Oftast har hon under en tid lagt sina ägg på annan plats under en krusbärsbuske ed. och sedan lägger hon sig att ruva. Man bör ha koll på vad hon ligger och se till att hon klarar ett regnväder. Ibland får man rigga upp ett paraply el annat skydd i buskarna. Du kan inte flytta henne. När kycklingarna kläcks däremot brukar jag flytta till TORR box gärna med lampa för kalkonkycklingar är mycket känsliga för fukt och väta. Den fullvuxna kalkonen verkar dock tåla vad om helst i vattenväg. Mina är oftast ute året runt och även om de har ett skydd med tak sätter de sig på tak och högre pinnar. Det kan snöa på dem flera cm men de verkar inte bry sig.
Höns och alla fåglar har mycket kväverikt gödsel och där de finns brukar snabbt nässlor etablera sig. Nässlor må va hända C-vitaminrika men personligen ogillar jag dessa växter skarpt. Kalkoner ÄTER dessa brännande örter utan problem vilket upppskattas enormt. Som alla andra fjäderfä får man dock skydda dem från räven. Däremot klarar de sig från höken som fullvuxna. Kycklingar däremot är mumsmat för allt vilt.