Jaktfasan

Jaktfasan

 

Fasaner är mycket fascinerande och mycket vackra fåglar.Det är fågelart som tillhör de vilda slättfåglarna och hör egentligen inte  hemma i den nordiska faunan, den fraktades hit under 1700-talet till svenska herresäten. Numera är den vanlig i skånska slättlandskap och därför kan den räknas son mer eller mindre domesticerad i våra sydliga landskap. I generationer har man arrangerat jakt på denna delikata fågel. De etiska aspekterna kring jakten på denna fågel i arrangerande sammanhang kan diskuteras,men oavsett  är det en mer eller mindre vild fågel som kan födas upp i fångenskap  för att sedan släppas ut. Något annat är ett helgerån. Fasaner tillhör den vilda faunan oavsett om den är uppfödd el kläckt i det fria. De flesta fasaner är dock  uppfödda av oss människor och som sedan överlever i det vilda. Fasaner häckar sällan i Sverige vilket beror på att de har en relativt kort äggläggningsperiod som ofta infaller för tidigt på säsongen. Risken är då stor att ägg och eventuella kycklingar fryser.

Fasaner är svåra att ha i hägn. De kan lätt bli stressade och de fungerar inte så bra med höns när de är fullvuxna. Fasaner är sällan snälla mot andra djur. Under uppväxten funkar det dock mycket bra att föda upp fasaner och kycklingar tillsammans. När man har den i hägn måste man göra hägnet så det passar fasanen. Som slättfågel ser man fasanena snabbt springa mellan fälten. Det är den stund som är fasanen är oskyddad och lätt kan bli ett byte för exempelvis räv. Fasanen springer snabbt för att ta skydd emellan gräset. Väl framme i gräset känner den sig lugn och trygg. Vill man ha fasaner i hägn måste hägnet vara helt tätt för de flyger snabbt iväg om  de får chans. Sedan måste den inre miljön skapas så att fasanen känner sig trygg. Stora gårdar med stor öppen yta resulterar i stressade  fåglar och de tjusiga fasanerna kan bli helt hysteriska då deras instinkt är att fly från en sådan yta. Stressade djur kan oftast skada sig själv. 

När man släpper ut fåglar är den stora utmaningen att de ska klara sig i naturen av sig självt. Fåglarna är inte tränade för att klara sig i naturen med alla faror och en del stryker med av framförallt räv. Oftast försvinner hönorna trots att det är de som har bäst kamouflage. De som klarar sig bäst är de som flyger upp och sover i träd eller annan hög plats. Hur får man dem att lära sig flyga upp till högre höjd?  Det är en inte det lättaste då man vill ha lugna djur i hägnet. Ett sätt är att ha höga sittpinnar i hägnet. Det brukar ta ett tag innan de börjar flyga upp på pinnen.  Så det är bra om sittpinnarna är permanenta i gården.Innan man

 

släpper ut dem kan man också träna dem lite extra med att ta med katten eller hunden i närheten av hägnet så de blir lite skrämda då och då. Ser man att de flyger upp på pinnen så fort fara annalkas är det positivt och ökar djurets chans att klara sig i det fria..

Läste i en handbok om skötsel av fjäderfä från 1800-talet och där stod det att fasaner ska ruvas fram av en god ruvhöna. När de var dags att släppa ut fasanerna skulle man sätta ruvhönan i en korg med lock vid kvällning och hissa upp hönan i ett träd. Då skulle de unga fasanerna som föjlt sin mamma höra henne ropa och flyga upp i trädet till henne. Denna metod har jag inte själv prövat så jag vet inte om den fungerar. Jag har inga planer att testa den heller då jag tror att den hönan som inte skriker och kacklar i högan sky när de stängs in i en korg är svår att hitta. En skrikande höna gör snarare att fasanerna springer iväg i panik, så den metoden tror jag inte är så funktionell för ändamålet. 

Jag släpper ut mina fasaner på försommaren när gräset växer som mest i ett inhängnat område utan nättak. Där brukar de röra sig mellan buskarna en vecka eller några dagar och de kan träna i sin egen takt att nå friheten. I området finns sittpinnar som de kan flyga upp på om det behövs.  Nu bor jag i gränsen till skog och det finns rävar i skogen så ett visst svinn får man räkna med. Jag fångar aldrig in mina fasaner igen efter de släppts ut men en del återvänder då och då och hälsar på, framförallt under vintern. De som klarat sig  brukar söka sig tillbaka för dels mat och dels för att bekanta sig med de nya fasanerna som är på tillväxt.