Holländsk Vithätta

Holländsk vithätta är en mycket attraktiv lätt ras från Holland som namnet anger. Dess ursprung är dock inte holländskt utan rasen har sitt ursprung från trakterna kring Baltikum i Östersjöområdet där de dök upp någon gång under medeltiden vilket är intressant på många sätt. Oavsett ras är hättanlaget dominant så kommer detta in i flocken så stannar det där.

 

 

Beträffande den holländska vithättan är den på många sätt extremavlad så att hättan blir riktigt stor. Tupparna brukar få en mer punkartad hätta medans hönornas är fint rundad. Aveln har inriktats på att få så stor hätta som möjligt eftersom vi finner det attraktivt, men för djurens del är den stora hättan ett rejält handikapp. Redan som nyckläckt kyckling syns en tydlig bulle på huvudet, samma lilla bulle finns även hos Sultanhönsen. De små kycklingarna är mycket söta och kavata.

Allteftersom de växer så blir hättan större och till slut är den så pass stor att den skymmer djurens totala sikt. Att släppa ut vithättor fritt leder snart till att dessa försvinner. De har inte en chans att se vare sig rovdjur från ovan eller sidan. Hättan begränsar d

eras siktfält totalt och de lever ett liv i mörker. Pysslar man om dem så blir de lätt handtama, men känner de inte tillit till sin skötare så kan de lätt bli flaxiga och nervösa just av den anledningen att de faktiskt inte ser. Ju mer man grejar med sina hättor desto lugnare blir djuren.

Vithättan är en utpräglad prydnadsras och de värper medelmåttigt. Äggen är vita och medelstora. Prydnasraser har spridit sig i societeten i alla tider. Många finner djur med hätta som särskilt attraktiva. Det finns idag flera raser med hätta, troligtvis ligger samma ursprungliga hönsras bakom alla raser, då hättanlaget är dominant som därefter avlats fram. Den potentiella förfadern kan vara tidiga kloner av det som vi idag kallar sultanhöns. De små vithättorna och sultanerna liknar varandra mycket som kycklingar och i sin hättformation som vuxna. Det är benbefjädringen som skiljer. De är ungefär lika stora.

Personligen tror jag att hättanlaget har kommit österifrån med turkarna som intog Balkan och delar av Centraleuropa och Ryssland under 1400-1700-talet. I Ryssland finns en lantras som heter Pavlovskaja och även den liknar morfologiskt mycket sultanhönsen. Vithättans ursprung härleds till Baltikum, men utseendet den har idag har avlats fram i Holland. Även bland lantraser finns tofsanlag som exempelvis den skånska blommehönan där hittade man tofsanlaget i en klon från Vomb. Vomb ligger i sydöstra Skåne och anlaget kan ha kommit via sjöfart österifrån till Sverige.

Paduaner är  en annan tofsad hönsras från Italien som och omnämns redan under 1600-talet i skrift och då hade turkarna sedan länge verkat i trakterna. En annan tofsbeprydd hönsras är Houdan som har franskt ursprung, men troligtvis är det även här influenser sydöst ifrån som ligger till grund. Tofsbeklädda djur har fascinerats i alla tider av societeten. Hovet i Frankrike ,Storbritannien, Ryssland och Österrike- Ungern hade tät kontakt med varandra och man vet att de tofsbeklädda hönsraserna ofta fanns i dessa miljöer. Houdan är en till skillnad från andra tofsbeklädda raser en tung ras. Frankrike började tidigt med att korsa in stora asiatiska raser som Brahma och stor kochin för att få stora fina stekar. Någonstans har också en tofsras varit inblandad.

Alla raser med hättor har fått en renässansperiod då vi idag lever i ett mångkulturellt samhälle och dessa vackra rashöns är uppskattade i kulturer söderifrån. Detta gäller samtliga prydnadsraser med hätta.