Djur kräver omsorg och kontinuerlig tillsyn, men som alla djur så kan alla drabbas av åkommor och blessyrer som är bra att ha lite kunskap om för alla vill ha friska och sunda djur som får ett bra liv där de kan strosa omkring och picka i sig det de vill under sina promenader. De flesta av mina små knep bygger på att man har en regelbundenhet i allt man gör med sina djur, men på ett sunt sätt som inte skapar resistens eller användade av giftiga ämnen.

Miljö

Den bästa djurhälsan skapar man med en sund miljö för djuren. Det kan verka självklart, men under en säsong kan det detta ändras av att nya individer kommer in i flocken som, kycklingar och ungdjur och myndighetsbeslut. Alla förändringar påverkar en flock och små kycklingar växer, tar plats och konkurrensen ökar. Alla kycklingar kanske är tuppar och då blir det dramatik när de blir könsmogna. Rätt som det är så har man för många djur på en för liten yta och den naturliga  maten minskar när hösten knackar på dörren.  Vad händer då i flocken?- Jo rangordning, ålder och storlek blir faktorer som påverkar mycket  och djuren stressas. Då bildas kortisol i deras vävnader och de djur som sämst klarar detta blir lätt mottagliga för sjukdomar. Den vardagliga kollen av sina djur är viktig så man ser de första tecknen på att någon inte riktigt är med på samma sätt i flocken längre.

Något som också  har blivit ett gissel i vissa delar av landet är de ständigt återkommande fågelinfluensa restriktionerna. I dessa trakter måste man numera väga in denna faktor från början då djuren måste stängas inne under månader!!! De senaste åren har befjädrade djur tvingats vara instängda halvåravis!!!  Då jag tillhör den äldre generationen har jag varit med om den nya djurskyddslagens framväxt där politiker lovade Astrid Lindgren att djur ska få vara ute och inte gå i bur!! Snarare är har förhållandet kring detta blivit det totalt motsatta. Då dessa restriktioner snarare har blivit praxis från november till början av maj i södra Sverige har många börjat undra lite. Vi har ju  tack och lov lämnat covidpandemin bakom oss, men ibörjan var det många som tragiskt nog inte klarade sig. Samma budskap signaleras ju om fåglar, men inom min referensram ser man inte fåglar dö i stora flockar. Det är i så fall oljeutsläpp eller olyckor med vindkraft.  Även en och annan fågel dör naturligt och i mitt område har jag inte sett några döda fåglar mer än de som katten tagit på gården och  mumsat på.  Jag vill inte sprida någon misstro kring detta, men det är viktigt att myndighetsbeslut bygger på stark evidens och det är allvarligt att fler och fler börjar ifrågasätta det hela. Jag har hittills inte stött på en hobbyuppfödare som har  erfarenhet av denna virussjukdom  annat än ett stort merarbete. När till och med byns egna veterinär under alla år och än idag låter sina djur ströva fritt omkring fast fjäderfä ska hållas inomhus börjar man undra lite. Det är lätt för en myndighet att fatta sådan beslut, men för djurägare innebär det dubbla arbetet så att djuren får en dräglig miljö.  Numera får man planera för detta redan under sommaren så djuren får en bra inomhusmiljö, men även om man gör det så mår inte djuren optimalt. Det går an under de mörka månaderna, men när ljuset kommer under mars/april blir det en jättestor stressfaktor.  De senaste åren har detta märkts tydligt och äggproduktionen kommer igång allt senare och är istället i topp i juni. Ankor och gäss är särskilt utsatta då de har en kortare äggläggningsperiod.  Alla fåglar vill ut på våren och Astrid Lindgrens önskan om att djur ska få vara ute verkar vara bortom all horisont i de områden där det finns kommersiella fjäderfäanläggningar mer än  max 5 månader om året!

 

Introduktion av nya individer

De djur som är mest känsliga för sjukdomar är ungdjur som en ruvhöna lämnat därhän eller nyinköpta ungdjur, Under säsong vill många ha nya djur och man köper på sig olika djur efter hand. Det här är lite av den moderna människans strävan att få den optimala flocken. Man vill hönor som värper olika äggfärger eller har ett visst utseende. Kan man då inte köpa nya djur till en flock? Jo självklart! Men man bör alltid vara lite försiktig och ha nyinköpta djur i karantän först och sedan slussa in dem försiktigt i den gamla flocken. Men under en tid på våren kan många skaffa djur lite efter hand och då hinns inte karantäntiden alltid med och då  kan det bli  som på dagis och skolor efter lov. Smittor kan då flourera under en tid tills en flockimmunitet uppstår och då har man en ny etablerad flock.  Även dagens lagstiftning kan ställa till problem och man kanske bara får ha 5 hönor! Att köpa en höna här och där är många gånger att utsätta en ensam höna som fått lämna sin trygga flock till otrygghet och i värsta fall mobbing. Vill man göra detta så skaffa 5 unga hönor i samma ålder och storlek  samtidigt då kan det funka bra, men har man  några gamla hönor i sin grupp så kan de bli riktiga tyranner för de nya djuren som i värsta fall kan mobbas ihjäl.   Detta kan även hända ungdjur som ruvats fram. Man kan ha låtit ruvhönan gå med sina små för sig själv under uppväxttiden och sedan ska de tillbaka till flocken. I bästa fall funkar det bra, men hönan kan även lämna sina halvstora djur för sin egen rangs skull och då är alla kycklingarna helt nya och främmande för den gamla flocken  och ruvhönan skyddar inte dem som tidigare. Det är ett riktigt stressmoment.  Själv brukar jag sätta in överdel på en kaninbur på den plats de ska fortsatt att växa upp. Sätt  den på så sätt att kycklingarna kan springa in och ut. De kan även gå med hönan ett tag så de andra stora djuren vänjer sig vid de mindre. För större djur är avgränsning med kompostgaller bra. Då kan de små kycklingarna springa till sin mamma och de andra djuren,

Man kan även köpa avelsägg i olika färg och då växer de djur som kläcks samtidigt upp tillsammans i en flock. Detta är det mest smidiga sättet om man vill rikta sin flock. Däremot vet man ju inte vad som kommer ur ägget. Vill man ha en vit höna i gruppen så kanske alla är svarta. När man köper färdiga djur vet man deras utseende, men alla nyinköpta djur bär på sin bakterieflora. Visserligen finns sjukdomar som kan finnas kvar i ett kläckägg som ex mycoplasma, men sannolikheten att från början få en frisk flock ökar markant med att köpa ägg istället för färdiga djur. 

 

Sjukdomar 

Föriutom de bakteriella och virusrelaterde sjukdomar som man inte kan göra så mycket åt då det inte finns medicin mot virusrelaterade sjukdomar och då antibiotikaresistensen ökar och antibiotika bara kan skrivas ut av vetrinärer som inte i dagsläget är så benägna att skriva ut recept till några höns så lämnas dessa utanför. Många av sjukdomarna är dessutom relativt ovanliga och åter igen så skapar man den bästa djurhälsan själv med  bra kost, vitaminer, uteliv och bra stallhygien.  Flertalet av de virusrelaterade och bakteriella sjukdomarna går att läsa bra information om på SVA; s hemsida- Drabbas man av något får man överväga följande alternativ avlivning eller invänta flockinmmunitet. Man kan lindra med salvor, ögontvätt  och sårtvätt, men lider ett djur så är en snabb avlivning att rekommendera.  Beträffande sjukdomar fokuserar jag mer på denna sida på de parasitära för där kan man som djurägare agera. Många parasitära angrepp banar ju även väg för känslighet för allt som kan försvaga ett djur.

Parasitära angrepp

Kalkben av kvalster

Kalkben är i särklass det vanligaste gisslet på höns och benbefjädrade djur har en liten högre tendens att drabbas av detta. Djur som rör sig på en mindre yta har dessutom en större tendens att drabbas då dessa små spindelkvalster förökar sig och finns i princip överallt till slut. Under perioder där djur tvingas gå inne på begränsade ytor ökar risken markant, medans för frigående djur är trycket mindre. Det finns en klar ärftlighet i sambandet där vissa raser är mer känsliga, men alla djur kan drabbas av kvalstret. Det är ingen skam att få det på djuren däremot är det skamligt att inte åtgärda problemet då kvalstret ställer till ett stort lidande för värddjuret i detta fall alla fjäderfå utom ankor och gäss. Även hjälmpärlhöns slipper dessa enveta kvalster som äter på huden på  framförallt hönsbenen. När de äter bildar de en kalkaktig restprodukt som till slut bildar stora knölar på hönsens ben. Under dessa knölar lever parasiterna och orsakar en enorm klåda  och hönsen börjar hacka på sina egna ben för att komma undan denna hemska plåga. Första tecknet på att hönsen får detta är att deras ben blir rödaktiga på ena sidan efter hand så blir benen fulla av kalkbeläggning.  Förutom blodiga tår och  kraftigt deformerade ben får djuren svårare att gå och deras benställning och skelett påverkas negativt. Vad kan man då göra? Spindeldjur kräver starka medel och idag finns bara Frontline som man inte ska använda på höns då detta medel innehåller farliga ämnen som anrikas i näringskedjan. Frontline är ett nervgift och kan i höga doser även döda djuret, men framförallt kan frontline påverka fertilitet och anrikas i äggen. Har man djur som aldrig haft kalkben har dessa behandlats med vissa olagliga medel som droppats på djuren när de är kycklingar. En droppe av  mirakelmedlet gör att djuren för all framtid inte får några angrepp.  Det kan påverka framtida befruktningsgrad och att det finns restämnen i äggen som man äter.  Idag finns inga godkända medel för bekämpning av dessa kvalster utan det finns andra mer manuella knep som man måste återupprepa med jämna mellanrum. Man ska inte låta angreppet gå för långt utan precis som man behandlar huvudlöss så använder man oljor och fett som kväver parasiterna. Proceduren är återkommande och djuren behöver behandlas med olja minst 4 ggr / år. Om man ser ett  kraftigare angrepp bör man återupprepa en oljeinsmörjning inom 14 dagar.  Kvalster trivs i torra och varma miljöer. Går djur ute och under längre regnperioder så kan risken för angrepp minska rejält. Ankor och gäss får därför aldrig några angrepp av dessa kvalster. Hönor gillar inte fukt så sannolikheten är mycket stor att de förr eller senare drabbas.

Benkvalster är mycket smittsamt och sprids snabbt i en flock. Har man en gång haft det i hönshuset kommer det återkomma och då gäller minst 4 behandlingar av olja eller matfett / år.  Har man ett nytt stall där fjäderfå aldrig varit så kan man slippa detta, men det sprids snabbt om ett nyinköpt djur har det med sig.

Löss

Alla djur kan drabbas av löss, men de de är oftast artspecifika. Höns kan framförallt drabbas av olika sorters löss, Red mite och fjäderätare.

Red mite är mycket vanliga löss och kan föröka sig mycket snabbt. De trivs i varm och fuktigt väderlek. Då förökar de sig snabbt. De suger blod ur djuren när de sover. På dagarna kryper de in i olika springor och vrår som finnsi djurens närhet. Dessa ser man ofta under sittpinnar ed. Då är de röda och blodstinna efter nattens draculamåltid. Eftersom de suger blod blir de röda och de kan suga ut så mycket  blod ur både ruvhöns och kycklingar att de dör!!! Dessa djur måste man ta hand om snabbt och där kan man köpa spray och spraya in i sprickor och vrår samt hönsreden . Man kan krossa dem direkt med kniv då de ofta sitter under sittpinnarna på dagtid. Här måste man agera relativt snabbt särskilt om det är varmt och fuktigt. Börjar det klia i huvudet när man är i stallet så bör man ta itu med prolemet för det kan gå fort eftersom djuren under optimala förhållanden förökar sig exponentiellt. De lössen som man får på sig är nästan genomskinliga då de inte har ätit och är hungriga på att suga blod. De suger inte i sig människans blod, men man får en snabb uppfattning om hur det är att vara höna i stallet. Man bör även vid sådana tillfällen rengöra och sanera hönshuset snarast. Är det riktigt akut och man har svårt ordna med det direkt kan en stall- eller byggdammsugare användas för att samla ihop de blodsugande små varelserna. Detta måste upprepas och då djuren är små måste påsen kasseras omgående då lössen kan krypa igenom de flesta dammsugspåsarna. Man kan även ge hönsen lössen som glatt äter upp dem. Detta ska då göras utomhus och inte i stallet. Så långt från stallet som möjligt. Under varma somrar kan man få upprepande angrepp av dessa även om man sanerat aldrig så väl så det gäller att vara uppmärksam. När hönsen hellre sover utomhus eller om du plötsligt fått mycket spindelväv i stallet.  I Spindelväven kan lössen gömma sig.  Även äggen i redet kan ha röda prickar på skalen . Man bör göra dagliga kontroller under sommaren där djuren sover för lössen kan vara där man minst anar. I storskaliga sammanhang utymmer man och gasar en hel byggnad, men för en hobbyuppfödare är detta oftast inte möjligt. När nätterna blir kalla igen så brukar problemen succesivt upphöra, men med dagens klimatförändringar kan även britssommar starta en invasion, men i övrigt kan man nog konstatera att red mite är ett sommargissel som kommer när man helst vill svalka sig på stranden.

 

Fjäderätare

Dessa djur sprids mellan hönor och vid nyinköpta djur. Har man fått in dessa i stallet har du snart insett allvaret. Fjäderätare bor inne i hönsens fjädrar där de skyddas från kyla, värme och andra kemikalier. De äter snabbt fjädrarna från dina höns och kvar finns massa "Agdor" som inte ger så fint intyck. Vissa sorter är extra känsliga och till dem hör vithättor där skalliga huvud snart blir ett faktum, men oftast angrips stjärtfjädrarna vid roten. Andra djur i gruppen uppmärskammar snabbt lössen och kan då börja hacka djuren där bak. Det hackade djuret får snabbt sår som är plågsammma för djuren och nya gnetter läggs och kläcks kontinuerligt.  Dessa löss kräver både vaksamhet och envishet eftersom de är svårbekämpade, men det går att bli av med dem och framförallt så om man får in detta måste de snabbt isoleras från andra djur för fjäderätare sprids som en löpeld. Inga godkända medel finns och eftersom de förökar sig snabbt och kan gömma sig inne i fjäderpennor blir de snabbt resistenta mot medel av kemisk natur. Här kan man istället pudra angripa delar på djuret med kiselgur som är gjort på kiselalger. Kisel finns ju även i glas och på samma sätt som glasbitar kan de kiselformade formationerna bilda skärande strukturer som skär sönder lössen, men inte skadar den drabbade hönan/tuppen. Problemet är om det finns hacksår  på hönan då får man både pensla/spraya med matolja först och sedan pudra djuret så inte det hamnar direkt i såret. Oljan skyddar lite och gör det svårare för lusen att krypa iväg. Kiselpudring måste man återupprepa till djuret återfår normal fjäderdräkt. Kiselgur dödar inte gnetterna utan lössen och när gnetterna kläcks kan kiselguret vara borta och så startar problemet igen.  Det ingen quickfix precis!. Man kan förebygga det genom att ha kiselgur i hönsens sandbad, men även där måste man fylla på med nytt regelbundet. Ett annat problem som under behandling kan uppstå är att flera av djuren kan få en ful ovana och fortsätter att hacka därbak på andra fast lössen är borta. Då får man bryta mönstret med en radikal miljöförändring. Det bästa är att släppa ut dem på grönbete då får djuren mer utrymme och fokuserar snart på att picka efter annat än fjädrar. På vintern däremot är det svårare och särskilt då det numera är årliga influensavarningar! Uttråkade höns kan börja hacka utan att det finns en enda lus på djuret!

När jag köper nya djur är det alltid under den varma årstiden och då har jag uteburar som jag placerar på lagom avstånd från mina andra djur och sedan får de minst 3 veckors kontroll.  Det konkreta rådet är att altlid sätt nyinköpta djur i karantän och undersöka dem extra noga innan  de blandas med andra.  Man upptäcker inte fjäderätare direkt så 3-veckors karantän är viktigast då alla hönsraser reagerar lite olika på dessa parasiter. Vissa höns uppvisar inte typisk symptom, men de kan sprida djuren till andra mer känsliga höns så det gäller att vara observant, men även en noggrann person kan missa gnetter som lagts på fjädrarna. 

Mask 

Inälvsparasiter drabbar alla djur och det måste kontrolleras under vettiga former så inte parisitär resistens uppstår. Inälvsparasiter drabbar alla fjöderfä och de är artspecifika, men ankor och gäss är mer toleranta.  Djur som går i gårdar och på marker där andra fjäderfän kan går får mer eller mindre en infektion under en säsong. Har man möjlighet att byta utomhusmiljö och låta andra  platser vara vilande i 1-2 år är det ett plus, men de flesta hobbyhönsägare har ett hus och en gård och då kommer ägg av parasiter finnas i jord, hönshus och andra utymmen som hönsen befinner sig i. Man kommer inte undan en behandling. Maskar sprids även med andra fåglar, mask  och sniglar, Man ska vara försiktig med att ge  höns både mask och och snigel. Höns älskar mask och dessa djur är ockå värdar för en hel  inälvsparasiter. Sniglar lämpar sig bättre för ankor som inte drabbas som höns utan tvärtom mår bra av att äta sniglar.  Man bör avmaska sina djur årligen, men då man inte ska äta äggen eller djuret förrän minst en månad efter avslutad  behandling så måste man planera in det noga.  Själv brukar jag göra det på hösten när hönsen ruggar och inte lägger ägg och efter att man slaktat ungtuppar. Oktober brukar vara ett bra riktmärke. Slakt  i början av oktober. Djur som ska behållas avmaskas från mitten av oktober. Behandlingen upprepas runt allhelgona och det är då även bra att städa ur stallet så djuren  får rent både inom sig och i sin vistelsemiljö.  Nu kan höstarna variera lite  i väder och efter kalla , regniga somrar och höstar så ökar trycket markant. Då måste man tidiglägga det hela. Vid mycket regn brukar även influensa förbehållen komma  som ett paket på posten så det gäller att man är förberedd. Det som är viktigt att tänka på oavsett om, det är katt , höns eller hund så ska man avmaska 2 gånger med 2 veckors mellanrum. Maskmedel dödar levande maskar , men inte ägg efter  två veckor kläcks maskäggen och då ska de maskarna behandlas innan de hinner lägga nya ägg i djuren.  Att bara avmaska 1 gång är som att slänga pengarna i sjön. Maskmedel är inte direkt billigt och bara en behandling Läste en gång ett inlägg där man undrade om det är lönt att avmaska höns? Ja det är det om man återupprepar behandlingen efter 14 dagar. Inälvsparasiter är en plåga för djuren och de värper mindre. I kommersiella anläggningar avmaskas inte djuren antingen hinner de slaktas innan eller så så byts alla värphöns ut samtidigt och anläggningen saneras. På det sättet slipper man karenstider efter en behandling för det finns inte ekonomi  att låta djuren i att bara gå och äta. Men som hobby har man ju djuren längre  eller så har ha höns som sommarkatt ungefär. Man skaffar hönsen tidigt på våren  och då ska de vara värpfärdiga .  De går oftast fritt lägger ägg under sommaren och när hösten kommer försvinner djuren antingen med rovdjur eller planerad slakt. Det är inget fel med det för man slipper en hel del arbete och man måste få göra det som passar bäst för varje person. Sommarkatter tas inte av rävar eller andra djur utan de lämnas till att svälta och det finns inget försvar för ett sådant agerande. Det är ett vedervärdigt beteende. 

Gapmask 

Det finns förhållandevis lite skrivit om denna parasit, men som nog är mycket vanlig bland höns. De första tecknen att djuren drabbats är att de ofta sträcker på halsen, öppnar näbben och ser besvärade ut. De kan också reagera med att börja låta som de har satt i halsen. Symptomen är många och förr i tiden kallades denna för strupmask vilket egentligen är mer passande då denna lilla djävul för den är mikroskopiskt liten!!! Den suger blod och sätter sig i djurens hals, mun och andningshålen i näbben. I en äldre hönsbok från 1800-talet beskrevs denna parasit som den allvarligaste och som kunde göra djuret tokigt och mina erfarenheter är att de faktiskt kan påverka nervsystemet.! Symptomen kan variera från djur till djur och ibland inte ser man inget alls, men de kan också sätta sig så att djuret blir alldeles knasigt och inte kan orientera sig. De springer baklänges och huvudet upp och ner- Vid sådana tecken måste djuret avlivas så fort som möjligt.  

Parasiten sprids med mask och den sprids fort!! De har en egenskap att hanen fäster sig på honans kropp. De äter och parar sig hela tiden så de kan snabbt infektera ett djur, Det mer eller mindre konstanta ätande av en allt större population mask sätter ner djuret kraftigt och det slutar med att virus och bakterier får fäste i i de minimala sughålen. Djurets immunförsvar aktiveras och det bildas var som tätar till i hals och luftvägar.  Samma symtom som förknippas med ILT och fågelinfluensa, men de sjukdomarna drabbar snabbt alla djur samtidigt, medans sekundära infektioner till följd av gapmask drabbar ett enstaka djur. Dessutom är dödligheten snabb i en  flocken om djuret smittas av av ILT virus eller influensa. Men vid gapmaskangrepp så tappar djuren fjädrar och ett ungdjur stannar i tillväxten. Äggproduktionen minskar också och här måste man göra en sammanvägade bedömning då symtomen varierar så mycket. Man bör även beakta hur vädret varit eftersom de sprids med maskar så kan regniga perioder vara det som tydliggör symptom.   Märker man detta så pröva med att avmaska djuren. Samma procedur som ovan beskrevs ovan. 2ggrs behandling.  Gör man ingenting kan djuret tyvärr till slut kvävas av sitt eget var och om det luktar det illa när man öppnar näbben så avlivar man djuret

Men gapmask förökar sig ju hela tiden och det går inte att avmaska mer än vid en distinkt tidsperiod för då skapar man resistens och man kan inte använda äggen. Max 1 avmaskningperiod/år.  vad kan man då göra?  I boken från 1800-talet var knepet blanda fodret med sand och snäckskal!! Jag började då söka fakta om detta och hittade en länk där man använder kiselgur i fodret. Höns är ju små dinosaurier som när de går ute äter sten. Sten innehåller kisel och strukturen i kiselguret är som små knivar som skär sönder även dessa små maskar. Kiselgur är en mekanisk kur som inte kan ge någon resistens som kemiska preparat.  Men för att få långvarig hälsoeffekt så måste man behandla kontinuerligt. Jag blandar 1 msk kiselgur med snäckskal till en 10 l foderautomat varannan vecka(lördagar). Man måste tillföra den dosen utan uppehåll  - slutar man så kommer gapmasken tillbaka, eftersom den lilla djävliga masken kläcks inom en 1-2 veckor.  men kontinuitet ger bra effekt. Den andra behandlingsfria lördagen får de vitaminer. Sedan jag började med detta har alla djur mått bra och man ser inte längre att djur drabbas eller att någon plötsligt springer med huvudet upp och ner.  Så det är en kur som varmt rekommenderas. Kan man då inte bara köra kiselgur och strunta i avmaskning? Nja då gapmask kan sätta sig på ställen där inte foder passerar och dess behöver då en annan form av behandling. Innan kiselgurets tid användes ivometrin som numera bara kan skrivas ut av veterinär.  Ivometrin var smidigt då man sprutade in det i muskeln och djuret slapp alla former av kvalster, mask och andra parasitangrepp för alltid. Medicinen förbjöds i EU-länder för man var rädd att resistens skulle kunna uppstå då det snabbt blev en mycket populär behandlingsform.  Då får man gå tillbaka till gamla hönsmorors knep, men i mer modern tappning. Om man börjar denna kur ska man dock vara medveten om att om djuret har parasiter som sitter inuti matstrupen så kan djuret tillfälligt få lite problem med harkling då det ansamlas en del sekret till följd av kiselstukturerna. Ge då en vitaminkur med E-vitamin och selen. Det är bra  att ha till hands när djuren stressas av olika slag. Ivometrin lovordas av många men att ge ett preparat där djur aldrig mer behöver behandlas är ingenting som jag vill ge mina djur och definitivt inte om man ska äta deras ägg! Axilur känns ok om man ger det på hösten och då värper inte djuren och lagom till jul så är karenstiden över. 

Fotsporre

Fotsporre kan höns få om de trampar på något olämpligt som ex en tagg.  Ibland kan man dock inte finna någon vettig orsak ,´men oavsettså måste man hjäpa djuret bli av med detta. Fotsporre är en avgänsad förhårdnad i foten oftast konformad. De måste försiktigt avlägsnas med steril kniv och därefter behandlas foten med antiseptisk salva . Förhårdnaden innehåller inga nerver, men det gör  den omgivande vävnaden och djuret får ont och haltar. Är sporren stor måste man ta det etappvis  Eftersom fotsporre är en förhårdnad så blöder det inte annat än i kanterna dvs övergången till frisk vävnad. Men en fotsporre gör ont varje steg ett djur tar och därför måste den avlägsnas. Det kan blöda lite, men läker fort om man gjort rätt och djuret har därefter inga problem. Man kan även tillkalla veterinär om det känns obehagligt att göra själv. Fotsporre drabbar endast något enstaka djur någon gång och tillhör inte vanligheterna.

 

Sporrar

Sporrar är något alla höns och tuppar föds med.  Det fär framförallt hos tuppar som de kan växa sig stora och bli riktigt farliga för männsikor, djuret självt, andra tuppar och hönorna i flocken. Det finns tydliga skillnader mellan arter. Vissa arter får snabbt stora sporrar, men vanligast är att man inte behöver fundera på detta förrän när djuret är 1 år och äldre.  Äldre tuppar kan utveckla riktiga monster som kan skada ordentligt. De kan skada hönsen på ryggen vid parning. Många tuppar uppvaktar samma höna ett antal gånger/dag och då måste man till slut avlägsna antingen hönan eller tuppen så inte ryggen blir sårig. Sätter man in nya tuppar så har den äldre tuppen ett överläge och kan skada en mindre tupp rejält. Själv brukar jag avlägsna sporrar när jag introducerar nya handjur i flocken för då blir det inga slagsmål. När man avlägsnat den gamla hårda sporren så är den nya som funnits inuti den hårda mycket känslig och då undviker tuppen att använda den . Det är lite som när en hummer el krabba ömsar skal, det tar någon vecka/veckor innan den förkalkat och blir stark igen under tiden hinner de nya djuren bli etablerade i flocken utan bråk. 

Vill man ha kvar en äldre tupp så är det att rekommendera att man avlägsnar sporren  och låter en ny växa ut. Detta är lite krävande och måste göras med stor försiktighet så den nya sporren som finns inuti den hårda inte skadas. När man gör detta så ska man ha god tid på sig och inge trygghet i djuret. Placera tuppen i stadigt ryggläge mellan armen och midjan så att man kan ha armbåden på ett stadigt underlag.  Ta ett ben i taget och lägg benet som du ska vänta med så att inte tuppen kan sprätta till för då kan den skada sig själv då man tar hand om en sporre,   På den sporre som ska avlägsnas puttar man skinnet bakåt som man gör på nagelband som växt upp på  en nagel. Putta tillbaka med en slö trúbbig kniv runt hela sporrens fäste. Det ska inte blöda. När den ytliga huden fösts tillbaka  fattar man  sporren med en hovtång och drar så mycket man orkar rakt ut från sin egen kropp med full kraft. Går det inte så får man putta tillbaka mer skinn så att fästet frigörs mer. Lyckas man så har du sporren i hovtången och ser den nya rosa under, det blöder inte. Det man ska tänka på är att tuppen inte ska kunna flaxa till när du drar med hovtången och hovtången eller tången får inte vara vass  för då kan man klippa av allt istället och då förblöder tuppen.  Ju äldre tuppen är desto svårare är det att få loss sporren och det är när man måste ha mycket styrka som det kan gå fel och i och med att man drar sporren utåt så förlorar manl lite muskelstyrka i armen.  När båda sporrarna är avlägsnade brukar jag skydda med antiseptisk salva, jodopax eller lite hovtjära går också bra.  I sammanhanget vill jag  poängtera att om en tupp blivit farlig och börjat hoppa på små barn eller använda sina sporrar mot någon människa så ska den tuppen snabbast möjligt till tupphimlen. Man sparar bara snälla tuppar, men även en snäll tupp kan plötsligt en dag ändra sitt beteende och då kan den sätta sporren i ögat när man exempelvis sätter ner vattenautomaten.  

 

Slör - och  kamskador

Detta  uppstår oftast när tuppar ordnar upp sin rangordning. Det kan bli slagsmål och allmän oro i en flock. Detta är något som kan trappas upp succesivt till ibland fullskaligt slagsmål. Detta är vanligast vid 1 års ålder så man ska aldrig ha för många ungtuppar i en  grupp. Man kan ha flera tuppar men då av udda antal i olika åldrar. Man kan inte ha hur många tuppar som helst om man vill ha en stabil grupp. Ju mindre utrymme desto större risk för slagsmål. Om tuppar bråkar måste man avlägsna dem ifrån varandra. Ge dem ny flock, sälja av eller slakta. Har en tupp fått stryk så är det kam och slör  som rålar illa ut. Kammen tvättar man med jodopax och den läker oftast snabbt om skadorna är ytliga. Tuppen måste kontrolleras varjde dag tills allt är läkt. Sitter tuppen och kurar på pinnen i flera dagar så är det ett varningstecken att något mer allvarligt har hänt.  MEN har den skadade tuppen förlorat striden så blir han alltid en förlorare i den flocken. Av lägsna tuppen och avyttra den till någon som har hönor som inte bevittnat slagsmålet. Då kan den tuppen bli jättefin igen i den gamla flocken blir han oftast för alltid ett djur som stöts bort. 

Har det varit gruff måste man alltid kolla alla tuppars slörar för den är lätt att det blir infektion i. Missar man  ett litet sår så läker slören snabbt på utsidan, men på insidan kan bakterier få fäste och man ser oftast efter några dagar senare en uppsvullen infekterad slör. Då måste tuppen få hjälp och det är ingen trevlig historia och kan sluta med avlivning av djuret. Upptäcker man såret direkt så klarar sig slören bra om man tvättar med jodopax. Får tuppen en infektion så kan den sprida sig till underkäke och den andra slören och då måste djuret oftast avlivas. 

Upptäcker man en infektion tillräckligt fort kan man söka upp ingångshålet till infektionen och försiktigt trycka ut varet och skölja med Jodopax. Det luktar vedervärdigt och sedan får man ha koll och tvätta varje dag tills det läkt. Man måste hantera djuret med stor föriktighet och vara medveten om att djuret har ont. Man kan ta på lite bedövande salva som lindrar något om man själv haft en infekterad böld så vet man hur ont det kan göra. Svullnar det igen så är det smärtsamt för tuppen och då är det bättre att man avlivar den. I sammanhanget ska nämnas att detta kan uppstå vid vanligt smågruff och även ett pyttelitet sår i slören kan ge en kraftig infektion. Genom daglig tillsyn undviker man tråkigheter av de flesta slag.   En vetrinär kan även skriva ut antibiotika, men det är inte så vanligt att man gör numera.  Kommer infektionen tillbaka måste man överväga snabb avlivning så inte djuret lider i onödan. Här kan årstiden även vara av betydelse. På sommaren är det mycket svårare att klara infektion i den känsliga slören. Man bör också vara medveten om att till skillnad från kammen så blir en skadad slör oftast både deformerad och mindre.En deformerad slör påverkar inte avel, men utställningsbarheten då djuret kan inte ställas ut mer.  

 

Skadedjur

 

Möss och råttor trivs mycket bra i de miljöer fjäderfä finns. De kan sprida en en del sjukdomar och parasiter så dessa objudna snyltare måste man ha ett inarbetat system för. Gifter är ingenting som man förespråkar utan här är en 4-bent anticimex-patrull de allra bästa att upprätthålla en bra stallmiljö. Min allra bästa katt har tyvärr nu efter 20 år lämnat jordelivet, men han har även lärt upp de yngre. Han kunde sova bland hönsen och ta sin lilla måltid och sedan lägga sig i ett hönsrede utan att röra mina andra djur. Katter håller rent och patrullerar när man själv vill sova. Visst kan man sätta upp fällor, men gnagare är smarta och de är svåra att fånga i bur. Det finns nya elektriska, men de kan man bara ha i hus som det inte finns något brännbart i på cementgolv i lager od, Men i ett stall finns strö och det kan börja brinna så de kan man inte ha. Man bör ha koll på de spår som möss och råttor lägger. Nygnagda hål osv signalerar att de finns där och äter av maten som hönsen ska äta. Då är det dags att agera. Börjar maten ta slut fortare och du inte fått fler djur i flocken bör man kolla runt lite extra. Hundar är bra att nosa så de kan man ta hjälp av för att lokalisera deras tillhåll. Råttor som fått fäste kan börja äta dina djur och kycklingar. Man ser om en råtta har varit framme för då är alla inälvor uppätna. De kan även äta ägg och då syns gnag i äggen. Ägget behöver inte ligga kvar i redet. Får man stora angrepp så måste anticimex tillkallas. Har en katt tagit en höna så ligger fjädrar i en stor hög, men inga rester. Man bör vara medveten om att katter kan både göra nytta och skada dina djur, men nyttan överväger mycket i sammanhanget. Förutom kattpatrull är Hjälmpärlhöns bra på att äta möss. Under sommaren så går de fritt, men under vintern har de en roll att hålla rent där hönsen är. Då delas de upp i små grupper och placeras med hönsen och de gör ett bra jobb. Även Brahmor är duktiga på att jaga väck möss och även fånga dem. 

Rovdjur 

Fjäderfå är attraktiva för alla rovdjur. De flesta som har haft fjäderfä vet att rovdjur kan  ställa till det ordentligt. Detta kan man som djurägare bearbeta på olika sätt antingen accepterar man att det är naturens gång och en del av ett ekosystem eller blir helt förtvivlad. Vissa vill bygga skyddsmurar mm så att man slipper fler angrepp och visst finns en hel del man kan göra. Andra ventilerar på sociala medier. Oavsett vad man gör så kan man inte göra något åt det faktum att djuren som förlorats inte finns mer. Men man kan skydda nya djur. Hjälmpärlhöns är utmärkta alarmörer - de skriker när ett rovdjur kommer och då springer alla djur snabbt in i stallet. Nedan finns lite tips att beakta i sammanhanget för djur som går inhägnade, Fria djur kan tas av alla. Många som förlorat sina djur vill veta vilket djur som varit på besök och det kan man också se nedan.   

 

Rävar

Det fär viktigt att bygga bra hus och gårdar där man förankrat ordentligt så inte rävar kan gräva sig in. S jälv har jag satt  upp ett högt nät av armeringsjärn där mina djur går.  Detta gjordes då jag blivit trött på både 4-benta och 2-benta rävar. Det har avhjälpt mycket och ankor och gäss kan numera gå i sin miljö utan att skadas även om det ibland ändå händer.  4- benta rävar är relativt justa och tar bara ett djur i taget, men de kommer ju tillbaka och till slut har man inga djur kvar. 2-benta rävar tar allt de vill ha och kan länsa och förstöra flera års arbete. 4-benta rävar brukar lämna kvar äggen! Men om de skulle äta dem så blr det äggsörja. En 2-bent räv lämnar ett tomt rede. 

Rovfåglar

Rovfåglar tar alla djur utom fullvuxna brahmor, gäss och ankor oavsett om de går i gård eller fritt. Men man kan sätta nät över. Det funkar bäst i mindre utrymmen och man ska då välja ett nästt som är beständigt mot UV-strålar, väder och vind. Bärnäten som säljs är för klena och det räcker med en kraftig vind så trasar det sönder. På en större rastgård kan man sätta band med 50- 70 cm avstånd då en stor ormvråk inte landar om den inte kan flyga upp igen och då behöer den 1m för sin vingbredd. Det fungerar bra om man hittar bra och beständiga band som inte trasar sönder av vind. Spår efter ormvråk eller glador är oftast bara fjädrar, men om de kan också stanna kvar och äta av sitt byte. 

Mink /Iller 

Bor man i närheten av vattendrag finns dessa blodsugande kräk. De är svåra att skydda sig emot då de slinker in genom minsta lilla hål. När dessa har varit på besök ser man en massa djur liggande påp marken. Både mink och iller suger bara ut blod och låter resten ligga kvar. Man kan sätta upp fällor och avliva de djur som fastnar i fällan. Gillrade fällor måste kontrolleras flera gånger / dag och är inte alltid så möjligt att genomföra. Bra viltfällor finns att köpa i jaktbutiker, men man kan även bygga själv efter godkända mått som finns på Jägarsällskapets sidor.

Grävling

Grävling stänger man  ute som med rävar. Rejält staket och armerat under jord. Jag har haft besök av en grävling en gång och det kan mest liknas vid en massaker av djur. De äter allt ägg, kycklingar, höns och det blir blod precis överallt. Av alla rovdjur hoppas jag att slippa grävlingangrepp fler gånger.