Appenzeller

 

Appenzeller eller  Appenzeller spetshättad är en mycket vacker och tjusig hönsras från kantonen Appenzell i Schweiz. Det är en gammal ras som funnits i Centraleuropa länge. Det är en lätt ras och deras stora karaktärsdrag är att den är högvärpande, som många lätta raser är. Äggen är vita och stora i förhållande till hönans storlek. Länge var Appenzeller den högvärpande hönsras som dominerade i Europa. Rasen är verkligen produktiv, men jämfört med dagens hybridhöns har de inte en chans att konkurrera. Därför har förutsättningarna för rasen ändrats drastiskt. Den förr så vanliga rasen har hamnat i en situation där den faktiskt nu är hotad. Särskilt guldvarianten har minskat rejält.Appenzeller finns även som vit, svarta och chamoisfärgade.De är ännu mer sällynta. I min flock finns alla färger utom svart.

 

Nu är den fortfarande en populär ras bland många Européer av äldre generation så än har inte beståndet minskat till akuta nivåer, men om man kunde arbeta lite mer förebyggande så att rasen inte hamnar i en akut situation framöver vore att föredra. Vi är många som kan tacka rasen då den hjälpt våra förfäder att överleva i äldre tider.

Hur och när hönsrasen har uppstått vet man inte riktigt. När man läser äldre skrifter om rasen så står det, som i flertalet andra rasbeskrivningar, att rasen har sitt ursprung i äldre lantstammar. Lite kännetecken finns dock som man kan härleda bakåt i tiden. Appenzeller har en liten framåtlutad spetsig hätta. Hättanlaget är dominant och när man korsar in hättor första gången uppstår en liten nätt hätta som sedan kan förstärkas om alla djur har hättor. Den första inkorsade hättan blir oftast diskret, men pryder hönan mycket. Fortsätter man avla med hättor förstärks hättan så att denna blir enorm. Detta har man gjort på Hollädsk vithätta, Houdan, Paduan, Sultanhöns mfl.

Hättananlaget förefaller komma österifrån och då Appenzeller skapades var kloner som kom från Turkiet på frammarsch i Europa. Att hättanlaget kommer därifrån finns få tvivel kring. Jag har några pavlovskaja tuppar rån förra året. Den ena tuppen är väldigt lik sultantuppen, men den andra har samma hätta och samma prickiga fjäderdräkt som Appenzeller. Antingen kan appenzeller vara en tänkbar inkorsning i Pavlovskajahönsen eller så är det tvärtom.

Sedan har Appenzeller en mycket speciell kam som förkommer på ett fåtal raser, bl.a La Fleche. Denna kam är inte dominant varför detta anlag försvinner snabbt ur en flock då den mixas,vilket innebär att rasen kom till med ett fåtal annorlunda djur i flocken. När alla djur har ett recessivt anlag som exempelvis hornkam får alla detta anlag.

En annan tänkbar fader som mixats in är Hamburger, som även den är en mycket gammal ras från Mecklenburg. Hamburger har sin fläckade fjäderdräkt som även pryder Appenzeller. Hamburger är en elegant  och smäcker ras som värper bra, men små ägg i förhållande till sin storlek. En annan tänkbar inblandning kan vara någon tidig klon som senare kom att prägla)det som blev Leghorn. Anledningen till denna teori är att den vita (silver)fjäderdräkten förefaller vara dominant precis som på Leghorn. Den bruna varianten försvinner snabbt då man mixar vit och brun Appenzeller. Samma sak gäller för en liten fin ras som jag förr hade, nämligen Sebright. Där den vanligaste varianten är silver.

 

Appenzeller silver är dominant så man  får flest silver. De guldiga, vita och chamois är färger som lätt kan förvsinna,men om man då avlar på rena färger blir dessa kvar givetvis, men då riskerar man snart att få genetiskt utarmat underlag i sin flock. Jag låter mina appenzeller gå i blandad färggrupp. Då bevaras de ressesiva anlagen i  heterozygota individer därmed ökar chansen att de finns kvar i flocken längre. Jag har dessutom alltid en tupp av vit, chamois silver och guld i gruppen. Just nu är det chamois som är på tillväxt och kommer ansluta  i flocken framåt våren.

Sedan jag började med appenzeller 2013 ungefär har de fått en stor renessans. Många uppskattar rasens skönhet och dess förmåga att lägga mycket ägg. Silver är relativ vanlig idag, men de andra färgerna är fortfarande hotande. Appenzeller som ras tror jag inte försvinner i första taget, men färgvariationerna är i stor fara. Då appenzeller är utställningsbar är risken stor att man får för snäv avel då de som ställer ut oft vill ha sina djur i färgrena grupper. På sikt om man inte sköter avelsarbetet bra kan det bli svårt att bibehålla färgvariationerna inom arten då silver är så dominant.